Feb 24 2010
Fattigbloggen är en av tre nominerade bidrag till Föreningen Grävande Journalisters årliga pris Guldspaden i kategorin Webb. I år har webbgräv slagit igenom på allvar. Flera medier har använt bloggen och interaktiva medier på ett medvetet journalistiskt sätt. Priset delas ut vid grävseminariet den 20 mars. Håll tummarna och läs mer: 
Jan 22 2010
På Färöarna fruktar invånarna att internet ska utarma och på sikt döda språket. I svenska Pajala hoppas man i stället att den dialogiska kontakten på nätet ska locka fler unga att lära sig Meänkieli, tornedalsfinskan. Ett minoritetsspråk som i dag talas av cirka 40 000 personer.
Nu lanseras kultprogrammet Finnmix, ett grattisprogram i Sveriges Radio, på Facebook. Programmet har redan något av en kultstatus bland yngre med rötter i Tornedalen. En spontan vängrupp på Facebook skapades av utflyttade entusiaster.
Nu startar programledarna Svea, Kalle och Anne en officiellt Fanpage för att öka lyssnarkontakten även med de yngre lyssnarna och på sikt rädda kvar Meänkieli. Jag mötte den entusiastiska redaktionen i Pajala för en kurs i sociala medier i veckan. Träffa dem du med, på Facebook. http://tinyurl.com/ybmmr65
Dec 07 2009
Det är den vanligaste frågan jag får när jag berättar att jag skriver en bok om fattigdom. I Sverige? Det är ju inte så vi vill se vårt land. Välfärdsstaten tar ju hand om alla. Eller?
Jag följer nu hemlösa i Malmö. Människor som behöver inte bara en egen nyckel, utan också mer hjälp än oss andra för att fixa sina liv. De vi kallar uteliggare, men som sällan har någonstans att lägga sig. Läs mer i krönikan i Stockholm City i dag.
Nov 09 2009
Svenska Dagbladet satsar på bloggräv och tar läsarna till hjälp för att granska biståndet i Sverige. Jag har väntat på att fler medier ska utnyttja bloggens otroliga möjligheter till dialog eftersom den både fördjupar och breddar journalistiken.
I helgen utbildade jag tolv Poppiuselever i en bloggrävkurs och tog konkreta exempel från Fattigbloggen. Flera av eleverna gick hem inspirerade att omedelbart starta en journalistisk blogg.
Kunskapen om hur sociala medier ska användas för att skapa medborgarjournalistik borde vara grundkurs snarare än fördjupning på alla journalistskolor. För att inte tala om redaktionerna.
Kommer att följa Svd-projektet med stort intresse och heja på reportrarna Alexandra Hernadi och Tobias Olsson.
Läs mer i mitt tidigare inlägg “Gräv inte där du står - gräv i bloggen.”
Nov 04 2009
Jag ska precis skicka tweeten ”Kasta månglaren ur templet” när jag hejdar mig.
Då har redan ett tjugotal twittrare på Internetdagarna stört sig på vd:n för Tre som ägnar största delen av sitt anförande till att göra reklam för sitt eget företag. Det började med en oskyldig sur-tweet och eskalerade till en tweetstorm om att mannen framför oss borde kastas av scenen.
Vd:n på Tre fortsätter lugnt sin reklamfilm från scenen. Han vet förstås ingenting vad som pågår i publiken framför honom. Vi ser snälla ut. Skriker inte.
Ändå sågar vi honom längs med fotknölarna i realtid - helt offentligt.
Vi vet att sociala medier inte är som att fika med varandra. Twittret stannar inte över kaffet. Dialogen sprids över hela världen och sparas, om inte för alltid så åtminstone ett par månader. När Tre:s vd kommer hem ikväll kan han troligen ganska besviket läsa vad publiken på Internetdagarna egentligen tyckte om hans föredrag.
Ska man då förbjuda twittrande under föredrag? Är det mobbing att kritisera en person offentligt när den inte kan försvara sig? Behöver vi införa någon slags uppförandekod att inte hålla på att “viska” när någon annan pratar. Eller måste vi acceptera att det offentliga samtalet ser annorlunda ut i dag.
Jag träffar Rickard Domeij från Språkrådet över en kopp kaffe utanför salen. Han menar att webben inte bara gett oss ett mer dialogiskt språk utan även helt en ny språkkultur som vi inte tidigare sett i medier.
– Dialogen genom sociala medier är förvillande lik en situation vi känner igen med vänner och så beter vi oss som om vi var i den situationen utan att tänka på konsekvenserna, säger han.
Fler samlas runt kaffemaskinen för att diskutera dilemmat som sociala medier lämnar. Hur ska vi vårda debatten på nätet, utan att strypa eller censurera den? Hur vi ska benhålla öppenheten utan att för den skull sälja ut oss själva eller andra på Facebook och Twitter?
Frågorna har varit aktuella i flera år nu. Och är förstås inget vi lyckas lösa på en kafferast.
– Vill man vara en del av det här samhället får man också inse att det finns risker. Men måste vi lära oss att hantera det på ett bra sätt, det här är bara början, säger Rickard Domeij.
I dag hoppas jag att debatten fortsätter på seminariet ”Balansen mellan öppenhet och integritet”. Gärna på Twitter också. I en schysst ton.
Oct 31 2009
Vi ska alltid fatta beslut med ett barnperspektiv. Så står det i lagen. Men vad säger barnen?
På ett seminarium om barnfattigdom på s-kongressen i Älvsjö, där Unga Örnar uppmärksammar att FN:s barnkonvention firar 20 år, berättade jag om mina intervjuer med barn som lever på eller under existensminimum.
Oct 20 2009
Deltog i det spännande Disruptivemedia-seminariet för att bloggfrälsa alla som ännu inte insett hur smart bloggen är som grävinstrument. I dag används de redaktionella bloggarna framför allt för att rapportera, kommentera och tycka. Inte för att granska, gräva och skapa opinion.
Vi måste sluta att betrakta bloggen som bara ytterligare en publiceringskanal, som ur arbetsgivarens perspektiv kan skötas med vänsterhanden vid sidan av det vanliga arbetet och som ur reporterns perspektiv bara är ytterligare en arbetsbörda som stjäl tid.
Bloggen kan vara ett oslagbart och effektivt arbetsverktyg som både fördjupar och ökar kvaliteten på journalistiken. Förutsatt att vi tar den på allvar.
Genom att använda bloggen som ett seriöst arbetsredskap sparar vi både arbete och tid. Interaktiviteten med läsarna gör det möjligt att på nolltid ringa in problemet. Verklighetsbeskrivningen får vi på köpet, precis som debatten, kritiken och kanske till och med lösningen på problemet. Allt i realtid. Dialogen med läsarna ger oss dessutom en unik möjlighet att snabbt avslöja systemfel, eftersom källorna inte är några få, utan ofta flera tusen.
En del journalister skyr bloggen därför att de tror att man måste bli privat och personlig. Men läsarna vill inte att vi ska öppna våra sovrumsdörrar. Tvärtom förväntar de sig att vi ska vara både professionella och seriösa. Förtroendet bygger vi genom att lyssna och ta läsarnas kunskap på allvar och förvalta den till journalistik.
Vad bloggen kräver av oss journalister är mod.
Mod att släppa kontrollen över materialet och låta läsarna vara med och granska. Mod att våga gräva i realtid inför en publik utan att veta vart man hamnar. Mod att ta ansvar för det publicerade eftersom vi blir våra egna chefredaktörer.
Modet får vi genom övning och utbildning. Tyvärr är det något som fortfarande saknas på journalistskolorna och på redaktionerna. Bloggjournalistiken är alldeles för smart och effektiv för att vi inte ska utnyttja den. Men det är verkligen inget vi ska göra med vänsterhanden.
Oct 09 2009
Nästa år väntas över en halv miljon svenskar köa till socialkontoren. Nu måste synen på människor som hamnar i ekonomisk kris förändras. Nästa år kan det vara du.
Det är dags att döda myterna om socialbidragstagare som lata snyltare. De är skrämmande lik bilden av fattiga som fanns när fattigvården institutionaliserades i Sverige på 1800-talet. De är farliga inte bara för att påverkar utformningen av systemet utan för att de lägger en tung börda av skuld och skam på människor som behöver tillfälligt ekonomiskt stöd.
Sanningen är att socialbidrag är svårt att få. Nästan omöjligt att leva på. Och lika svårt att ta sig ur.
Läs mer i min artikel på SVT Debatt i dag.
Sep 30 2009
Hävdar att internet är en mänsklig rättighet. Men framför allt en nyttig vettighet. För oss glömska.
Senast i helgen googlade jag upp Åke. Utan honom hade det inte blivit någon eldshow på min kompis Olles 40-årsdag. Malmö har ingen butik som säljer Fire-chains.
Åke i Landskrona däremot gör väldigt fina poi själv. Honom snårade jag mig fram till bland eldkonstnärer med mobilnumret på nätet. Snäll som han var fick jag ett fint par. Detta hade inte varit möjligt ens år 2005. Tack Google och Åke.
Eldshowen gick som en dans.
Sep 21 2009
Min starkaste bild från Sydafrika är från en motorväg utanför Johannesburg. Jag körde bil förstås. Precis som alla andra vita. De svarta gick på motorvägen.
Jag tänker på det när jag hör finansminister Anders Borg presentera budgeten. Han satsar en extra miljard på infrastruktur. Men inte en krona på bredband. Tvärtom skär han i utgiftsposten för telekommunikation.
Nu drabbar inte det mig. Jag har varit uppkopplad långt före morgonkaffet och twittrar på väg till jobbet. Där har jag obegränsad tillgång till hela världen. Jag bloggar till och med i kolonistugan, trots att den varken har vatten eller el.
Men många svenskar har fortfarande inte satt sin fot på de digitala motorvägarna. Faktum är att vi lever i en slags IT-apartheid. Var fjärde svensk över 55 år har aldrig varit ute på internet. Var fjärde svensk saknar internetuppkoppling, var tredje kvinna har ingen dator. Och fyra av tio kvinnor har aldrig använt en internetbank. Allt enligt SCB 2008.
Det är förstås en kostnadsfråga. För att bli medborgare i IT-samhället krävs dator och uppkoppling. En kostnad på flera hundra kronor i månaden. För den som lever på marginalen är bredbandet det första som ryker.
Internetuppkoppling är en samhällstjänst lika självklar som el men anses vara en lyx. Trots att alla medborgare har rätt till tillgång till en miniminivå av kommunikationstjänster till en rimlig kostnad saknas helt subventioner för både dator och bredband. I socialbidraget finns varken kostnader för mobiltelefon, internet eller kabel-tv inräknade trots att de är några av hushållens största utgiftsposter.
På 90-talet fanns en tydlig politisk ambition att hela svenska folket skulle bli med folkdator. I början av 2000-talet gjordes stora satsningar på den digital a infrastrukturen och Sverige låg i världsframkant i IT-utveckling.
I dag är vi långt ifrån bäst i klassen. Över 4 400 svenska hushåll saknar teknisk möjlighet till bredband, 60 000 är hänvisade till mobila lösningar enligt PTS. Vi har inget nationellt mål för bredbandsutbyggnad och den uppsatta kapacitetsnivån på 0,02 mbit/s är pinsamt otillräcklig. I Tyskland ligger bredbandsmålet för alla medborgare på 50 mbit/s.
Faktum är att fler ester läser nyheter på nätet än vad svenskarna gör. Detta borde bekymra oss lika mycket som frågan om hur vi ska kunna ta betalt för journalistiken på nätet. Tillgången till internet är fundamental för att medierna ska kunna fylla sin funktion som granskare och opinionsbildare. Om ingen kör på motorvägen spelar det ingen roll hur vi asfalterar den.
Den stora gruppen analfaITer i Sverige är inget individproblem utan ett samhällsproblem. Att överlåta bredbandsutbyggnaden enbart åt marknaden är inte hållbart. Mest eftersatt är bredbandstillgången i de glesbygdsområden som behöver tekniken mest och lågkonjunkturen försenar utbyggnaden i hela landet.
För att Sverige inte ska förvandlas till en IT-apartheid krävs samhällsinsatser på både nationell, regional och kommunal nivå. Arbetsmarknadsminister Littorin vill sysselsätta arbetslösa ungdomar med att röja sly i skogen. I stället borde han använda lågkonjunkturen till att bygga ut den digitala infrastrukturen.
Vi behöver också en nationell strategi för att motverka att internet inte förblir en klass-, köns-, ålders-, etnisk, elller geografisk fråga. Målet måste vara att ge hela svenska folket tillgång till ett bredband värd namnet.
En miljard hade varit en bra början, Borg.
JOURNALIST