Deltog i det spännande Disruptivemedia-seminariet för att bloggfrälsa alla som ännu inte insett hur smart bloggen är som grävinstrument. I dag används de redaktionella bloggarna framför allt för att rapportera, kommentera och tycka. Inte för att granska, gräva och skapa opinion.

Vi måste sluta att betrakta bloggen som bara ytterligare en publiceringskanal, som ur arbetsgivarens perspektiv kan skötas med vänsterhanden vid sidan av det vanliga arbetet och som ur reporterns perspektiv bara är ytterligare en arbetsbörda som stjäl tid.

Bloggen kan vara ett oslagbart och effektivt arbetsverktyg  som både fördjupar och ökar kvaliteten på journalistiken. Förutsatt att vi tar den på allvar.

Genom att använda bloggen som ett seriöst arbetsredskap sparar vi både arbete och tid. Interaktiviteten med läsarna gör det möjligt att på nolltid ringa in problemet. Verklighetsbeskrivningen får vi på köpet, precis som debatten, kritiken och kanske till och med lösningen på problemet. Allt i realtid. Dialogen med läsarna ger oss dessutom en unik möjlighet att snabbt avslöja systemfel, eftersom källorna inte är några få, utan ofta flera tusen.

En del journalister skyr bloggen därför att de tror att man måste bli privat och personlig. Men läsarna vill inte att vi ska öppna våra sovrumsdörrar. Tvärtom förväntar de sig att vi ska vara både professionella och seriösa. Förtroendet bygger vi genom att lyssna och ta läsarnas kunskap på allvar och förvalta den till journalistik.

Vad bloggen kräver av oss journalister är mod.

Mod att släppa kontrollen över materialet och låta läsarna vara med och granska. Mod att våga gräva i realtid inför en publik utan att veta vart man hamnar. Mod att ta ansvar för det publicerade eftersom vi blir våra egna chefredaktörer.

Modet får vi genom övning och utbildning. Tyvärr är det något som fortfarande saknas på journalistskolorna och på redaktionerna. Bloggjournalistiken är alldeles för smart och effektiv för att vi inte ska utnyttja den. Men det är verkligen inget vi ska göra med vänsterhanden.