Fattigbloggen är en av tre nominerade bidrag till Föreningen Grävande Journalisters årliga pris Guldspaden i kategorin Webb. I år har webbgräv slagit igenom på allvar. Flera medier har använt bloggen och interaktiva medier på ett medvetet journalistiskt sätt. Priset delas ut vid grävseminariet den 20 mars. Håll tummarna och läs mer:

På Färöarna fruktar invånarna att internet ska utarma och på sikt döda språket. I svenska Pajala hoppas man i stället att den dialogiska kontakten på nätet ska locka fler unga att lära sig Meänkieli, tornedalsfinskan. Ett minoritetsspråk som i dag talas av cirka 40 000 personer.
Nu lanseras kultprogrammet Finnmix, ett grattisprogram i Sveriges Radio, på Facebook. Programmet har redan något av en kultstatus bland yngre med rötter i Tornedalen. En spontan vängrupp på Facebook skapades av utflyttade entusiaster.

Nu startar programledarna Svea, Kalle och Anne en officiellt Fanpage för att öka lyssnarkontakten även med de yngre lyssnarna och på sikt rädda kvar Meänkieli. Jag mötte den entusiastiska redaktionen i Pajala för en kurs i sociala medier i veckan. Träffa dem du med, på Facebook. http://tinyurl.com/ybmmr65

Svenska Dagbladet satsar på bloggräv och tar läsarna till hjälp för att granska biståndet i Sverige. Jag har väntat på att fler medier ska utnyttja bloggens otroliga möjligheter till dialog eftersom den både fördjupar och breddar journalistiken.
I helgen utbildade jag tolv Poppiuselever i en bloggrävkurs och tog konkreta exempel från Fattigbloggen. Flera av eleverna gick hem inspirerade att omedelbart starta en journalistisk blogg.

Kunskapen om hur sociala medier ska användas för att skapa medborgarjournalistik borde vara grundkurs snarare än fördjupning på alla journalistskolor. För att inte tala om redaktionerna.

Kommer att följa Svd-projektet med stort intresse och heja på reportrarna Alexandra Hernadi och Tobias Olsson.
Läs mer i mitt tidigare inlägg “Gräv inte där du står - gräv i bloggen.”

Jag ska precis skicka tweeten ”Kasta månglaren ur templet” när jag hejdar mig.
Då har redan ett tjugotal twittrare på Internetdagarna stört sig på vd:n för Tre som ägnar största delen av sitt anförande till att göra reklam för sitt eget företag. Det började med en oskyldig sur-tweet och eskalerade till en tweetstorm om att mannen framför oss borde kastas av scenen.

Vd:n på Tre fortsätter lugnt sin reklamfilm från scenen. Han vet förstås ingenting vad som pågår i publiken framför honom. Vi ser snälla ut. Skriker inte.
Ändå sågar vi honom längs med fotknölarna i realtid - helt offentligt.

Vi vet att sociala medier inte är som att fika med varandra. Twittret stannar inte över kaffet. Dialogen sprids över hela världen och sparas, om inte för alltid så åtminstone ett par månader. När Tre:s vd kommer hem ikväll kan han troligen ganska besviket läsa vad publiken på Internetdagarna egentligen tyckte om hans föredrag.

Ska man då förbjuda twittrande under föredrag? Är det mobbing att kritisera en person offentligt när den inte kan försvara sig? Behöver vi införa någon slags uppförandekod att inte hålla på att “viska” när någon annan pratar. Eller måste vi acceptera att det offentliga samtalet ser annorlunda ut i dag.

Jag träffar Rickard Domeij från Språkrådet över en kopp kaffe utanför salen. Han menar att webben inte bara gett oss ett mer dialogiskt språk utan även helt en ny språkkultur som vi inte tidigare sett i medier.
– Dialogen genom sociala medier är förvillande lik en situation vi känner igen med vänner och så beter vi oss som om vi var i den situationen utan att tänka på konsekvenserna, säger han.

Fler samlas runt kaffemaskinen för att diskutera dilemmat som sociala medier lämnar. Hur ska vi vårda debatten på nätet, utan att strypa eller censurera den? Hur vi ska benhålla öppenheten utan att för den skull sälja ut oss själva eller andra på Facebook och Twitter?
Frågorna har varit aktuella i flera år nu. Och är förstås inget vi lyckas lösa på en kafferast.
– Vill man vara en del av det här samhället får man också inse att det finns risker. Men måste vi lära oss att hantera det på ett bra sätt, det här är bara början, säger Rickard Domeij.

I dag hoppas jag att debatten fortsätter på seminariet ”Balansen mellan öppenhet och integritet”. Gärna på Twitter också. I en schysst ton.

Nästa år väntas över en halv miljon svenskar köa till socialkontoren. Nu måste synen på människor som hamnar i ekonomisk kris förändras. Nästa år kan det vara du.

Det är dags att döda myterna om socialbidragstagare som lata snyltare. De är skrämmande lik bilden av fattiga som fanns när fattigvården institutionaliserades i Sverige på 1800-talet. De är farliga inte bara för att påverkar utformningen av systemet utan för att de lägger en tung börda av skuld och skam på människor som behöver tillfälligt ekonomiskt stöd.

Sanningen är att socialbidrag är svårt att få. Nästan omöjligt att leva på. Och lika svårt att ta sig ur.
Läs mer i min artikel på SVT Debatt i dag.

Hävdar att internet är en mänsklig rättighet. Men framför allt en nyttig vettighet. För oss glömska.
Senast i helgen googlade jag upp Åke. Utan honom hade det inte blivit någon eldshow på min kompis Olles 40-årsdag. Malmö har ingen butik som säljer Fire-chains.
Åke i Landskrona däremot gör väldigt fina poi själv. Honom snårade jag mig fram till bland eldkonstnärer med mobilnumret på nätet. Snäll som han var fick jag ett fint par. Detta hade inte varit möjligt ens år 2005. Tack Google och Åke.
Eldshowen gick som en dans.

Anita jobbar som journalist i Lettland men vi har samma bank. Det Swedbank jag valde att lämna för några veckor sedan.
Anita har gått ned i lön cirka femton procent. Och då levde hon redan på marginalen. Hon berättar om lärare och läkare som i dag bara får ut 60 procent av sin forna lön. Letterna har lätt att hålla sig för skratt. Och skojar förstås just därför. Bland annat om hur de har festat upp svenskarnas pensionspengar.
Jag träffar henne på jobb i Malaysia. Vi sitter i baren i ett galet Kuala Lumpur som inte verkar bry sig om den ekonomiska krisen överhuvudtaget. Munskydden de bär gäller svininfluensan, här är utbrottet så tydligt att man gett upp idén om att förhindra den. Nu koncentrerar man sig på att bota de som drabbats. Frågan är bara hur?
Det är sådant vi funderar på i en bar högt upp i en skyskrapa medan Malaysierna firar både Ramadan och sin självständighetsdag.

En av kvinnorna på klipporna på Tjärö berättar att hon har tre mobiler i väskan. Hemma har hon fem till.

Hon ger en bra bild av vilka som samlats på Social media webb camp i Blekinge under helgen. Människor som twittrar och bloggar var helst de befinner sig. Som är en självklar del av det digitala samhället.

Det är lätt att glömma bort att vi fortfarande är långt ifrån visionen om ett internet för alla i samhällets tjänst. Trots att internet har hunnit bli en förvuxen tonåring vid det här laget.

Klyftorna som internet inte överbryggar utan tvärtom skapar var ett av ämnena under helgen. Tio procent av befolkningen har ännu inte tillgång till internet. För en fjärdedel av folket är bredband hemma en ouppnåelig lyx.

Ros-Marie Hagström, Kulturbloggen, berättade om den stora gruppen LO-anslutna utan tillgång till internet på jobbet.

Bloggosfären är förstås inget tvärsnitt av folket. Jerry Silfver, doktorspinn, påpekade det viktiga i att identifiera den digitala eliten som snart har lika mycket makt som politiker och media.

Samhällets insatser för att överbrygga IT-klyftan har gått i stå. Matias Vangsnes från Stiftelsen .se berättade att svenska skolor i dag är oerhört eftersatta när det gäller datorer. Bland åldersgruppen äldre har många ännu inte gjort sin www-debut.

För att internet ska nå upp till sin allavision måste vi sörja för att bredband blir en mänsklig rättighet, lika naturligt som asfalt och elkablar i vår infrastruktur.

Webben demokratiska funktion skyms av applikationsexplosionen. Vem vinner racet om allas rätt till internet? Har vi ens några tävlande?

Social media webb camp bevakades av bland annat Sydsvenskan. Läs deras artikel här.

Joakim Jardenberg presenterade “Makten och Öppenheten”, projektet som ska öppna det offentliga Sverige för granskning och information för alla. I SVT:s morgonsoffa, alldeles för tidigt, 07.45, berättade jag även om Fattigbloggen och mina erfarenheter av att använda sociala medier för att granska socialbidraget. Inslaget finns på SVT Play fram till 18 september.

Nu är den klar. Martin Söderbergs dokumentär om bloggare. Kostdoktorn Andreas Eenfeldt, samt mobilbloggaren Gert Fylking och jag samsas om utrymmet att snacka blogg. Mycket blogghalleluja blir det i examensarbetet från Gamleby Folkhögskola. Jag hör mig själv säga att jag är bloggfrälst! Vilket även är sant.